Helgö och paddeltur

Måndag 16 april och torsdag 19 april. Två fina vårdagar med lite spaning efter vårtecken och korpkoll på Notö.

Helgen innan den sextonde april var ganska hektisk med ett sent däckbyte på bilen som syrran heroiskt hjälpte till med, fotbollsturneringar i Räppe för båda barnen och halvrisigt väder. Två fina vardagskvällar kändes då mer lockande för naturäventyr efter långa jobbdagar med utvecklingssamtal.

Körde på måndagen ut till Helgö där jag tänkte kolla in ”ugglehålet” i högstubben som jag sett i höstas. Tog även med tubkikaren för att spana in Notö och korparna ifrån västra sidan denna gång.

På Helgö hade de avverkat en massa sedan jag var där senast så det var lite svårt att hitta rätt till en början. Jag kände helt enkelt inte igen mig. De bygger även stora industrilokaler norr om flygplatsen, vilket gjorde att bilfärden tog längre tid än beräknat.

Koltrast och bofink höll storligen igång sin repertoar i bokskogen på Helgö. Såg resterna av en koltrast (tror jag…) på marken bredvid en nyvaknad myrstack.

En koltrast som fallit offer för höken kanske?

Väl framme vid högstubben med hålet drack jag kaffe och tittade på någon slags växt som just släppte sitt pollen vid minsta beröring. Inga tecken på liv i hålet i högstubben syntes. Men kaffet satt som en smäck i magen såhär efter jobbet.

Ingen hemma i hålet..
Denna blomma, som nästan ser ut som ett gräs vid stjälkens slut, släppte iväg ett moln av gul pollen när jag nuddade den med fingret. Den växer på en mosse, kan du namnet på den så meddela mig!

Gick tillbaka till bilen och satte upp tubkikaren för att se om korparna var hemma ute på ön. Hörde tranor och storlom. Men varken såg eller hörde några korpar. Ett knip- och ett gräsandpar gled förbi i viken. Troligen letar båda efter lämpliga ställen bland vassen att sätta bo.

Två äkta par på jakt efter boplats. Inget Hemnet här…Knipor och gräsänder får se sig omkring IRL.

När jag parkerade hemma i skymningen fladdrade en fladdermus tätt över taken på husen. Snabba kast och krängningar för att fånga insekter i halvskummet. Lika svårt att fota den också på grund av de snabba rörelserna.

Fladdrig jakt på insekter…

På torsdagen tog jag en paddeltur från Araby till Notö och tillbaka. En helt stilla kväll med kvällssol som glänste nästan oljigt i det stilla vattnet. Närapå sommarvärme. Premiärtur på cirka 8 km. En intressant inaktagelse jag gjorde var att på vattenytan under flera hundra meter låg hundratals småspindlar som promenerade på ytspänningen. Jag antar att de blåst iväg med sina nät ut över vattnet i den ljumma kvällen. Har för mig att vissa spindlar liksom formar ett nät som en fallskärm och låter vinden ta den. Ett smidigt sätt att färdas några hundra meter och sprida sig.

Mycket härlig paddeltur i solnedgång. Lägg märke till spindeln som promenerar på ytspänningen. Såg säkert 40 stycken sådana 3mm stora spindlar på vattnet.

Besökte korpboet, men såg ingen liv däruppe. Hittade däremot flera tussar av djurhår på marken under boet. Antar att det är bomaterial eller matrester som blåst ned. Korpungarna är väl utflugna för längesedan.

Flera sådana här hårtussar hittade jag under korpboet. Matrester eller bostoppning som blåst bort?
På Notö med kajaken. En underbar sommarkväll…i april.

 

Som en jumbojet….så bara

Söndag 8 april, Hissö. Vacker vårmorgon, cirka 5 grader varmt.

Vaknade av mig själv ungefär kvart i sex. Lätt frukost och sedan iväg ut till Hissö och mitt korpställe.

Under veckan som gått har det varit sol och tio plusgrader så isarna är obrukbara, det blir ingen närmare titt på korpboet idag. Får vänta någon vecka till och paddla ut till ön.

Igår var vi på fotbollsturnering med sonen och på det blåsiga, soliga idrottsfältet svävade tre tranor ned på behörigt avstånd från snedsparkade bollar. En fantastisk syn, över på några ögonblick som så ofta med naturupplevelser. Tranorna är verkligen stora när man ser dem på nära håll! Här ute på Hissö skulle jag strax se ytterligare tranor.

Fåglarnas vårsång var i full gång ute på ön. Gäss och svanar kacklade ute vid kronobergs slottsruin och på det hela taget var det ett himla väsen. Svanarna  hördes slå sina vingar så att det ekade över vattnet. De värmde väl upp dem inför den kommande flygningen. Det lät nästan som om någon piskade mattor eller hade svårt att starta någon maskin.

På väg till korpstället blev jag överflugen av ett streck med ett tiotal svanar på 20 meters höjd. Jag får nästan känslan av ett flygplan som far förbi ovan mig. Det är stora djur och suset av tjugo vingar är mäktigt.

Som om jag blivit överflugen av en jumbojet! Så bara!

Väl framme vid korpstället dricker jag kaffet och chillar lite , som kidsen säger. På Helgö, som ligger 200 meter bortom Notö ser jag med tubkikaren två tranor i vassen. De är stilla och overksamma. Efter någon kvart landar ytterligare två tranor och då börjar de jamma lite mer. De steppar lite och höjer halsarna och utstöter sina trumpetanden. Tranorna lever vad jag vet i par och detta är väl sättet att hälsa. Har läst att tranorna häckar ute på Helgö mosse. Kan hända att något av dessa paren stannar.

Här satt jag och spanade på tranorna på andra sidan sjön.

Sjön är till 80 % istäckt, men trots detta hörde jag storlommens lätt spökliga sång. Det fria vatten som finns räcker väl för den att dyka och fånga fisk i.

Tog även en kortare tur till båtklubben och solsidan av Hissö. Samspråkare lite med en trevlig farbror som var ute och gick med sina två jämthundar. Lärde mig ett och annat om hundavel under de två hundra metrarna vi gick jämsides.

Vid båtklubben syntes trädkrypare, sädesärla, bofink och ett grågåspar ute på isen.

Som en liten mus smyger trädkryparen omkring uppför trädstammarna och sticker in sin smala näbb i springarna och fångar smådjur.
En bofinkhane solar lite. Känns som rätt beslut.

Sett idag:

Kanadagäss

Knölsvan (Tror jag, överflygningen gick snabbt)

Fyra steppande tranor

Bofink

Trädkrypare

 

Typ såhär såg det ut när de rockade loss:

 

Mitt i fågelstormen

Lördag 24 mars

Vaknade klockan halv sex av mig själv och en blåsa som behövde lättas. Gick upp och åt frukost och skummade igenom tidningen. Ljust och fin ute, skönt med vårljus trots det vinterlika vädret.

Åkte ut till Hissö för att spana på korparna vid det vanliga stället. Installerade mig med tubkikare och kaffetermos i lätt vind, två minusgrader under en grå himmel.

Sjungande och kämpande bofinkar lockar ändå fram vårkänslorna hos mig. Försöker fota de kämpande bofinkarna och några talltitor som sitter och slöar på en kvist.

Bofink battle.

I tubikaren ser jag efter en stund två korpar som visar sig ute på Notö.

Under tiden jag sitter och tittar på dem hör jag på avstånd ett ljud som närmast påminner om en motorväg på håll. När jag lyssnar närmare hör jag att det är fågelkvitter, en kaskad eller ljudvägg av fågelkvitter som kommer cirka hundra meter bakom mig.

Jag tar handkikaren och kameran och smyger iväg mot ljudet. Ju närmare  jag kommer desto mer ökar ljudet. Det påminner lite om naturfilmer från djungler man ser på TV. Ett oavbrutet sorl av höga fågelkvitter.

I toppen av bokträden ser jag så hur tusentals, säkert tiotusentals småfåglar väller fram bland trädens kronor. Jag står och tittar på dem, kikar och försöker spela in ljudet och fota, men tyvärr blir det inget bra. Jag skymtar i alla fall att fåglarna är bofinkliknande, men ändå inte.

En mycket speciell upplevelse jag inte varit med om tidigare.

Senare under dagen fick under bilfärden hem åter se en del av dessa fåglar då de satt på marken bredvid bilvägen. Fick då en närmare titt på deras utseende.

I bilen hem lyssnade jag på radion där de pratade om hur miljontals bergfinkar under de senaste månaderna rört sig bland bokskogarna i södra Sverige. Tydligen har det varit ett exceptionellt bokollonår och detta har lockat extrema mängder bergfinkar till dessa skogar. Det måste ha varit en sådan flock jag sett. Roligt sammanträffande att jag även hörde detta inslaget i radions Naturmorgon bara en timma efter att jag själv sett en sådan bergfinksflock.

http://sverigesradio.se/naturmorgon

Åter vid korpspaningsstället ser jag flera gäss komma flygande mellan öarna. Ett  tiotal grågäss och två kanadagäss.

Kanadagoose kan inte loose….
Kass raplåt jag hörde på radio nyss.

https://genius.com/Michel-dida-goose-lyrics

Incoming! Grågäss…

Efter kaffestund och vila så tog jag mig lite försiktigt ut till Notö för en närmare koll på korpboet. Givetvis hade jag isdobbarna i högsta hugg.

Ute på ön fick jag vara med om hur fascinerande korparna ”talar” med varandra. När de upptäckt mig flög de en bit bort och verkade sedan hålla lite koll på mina rörelser från distans, samtidigt som de genom kluckande och kraxande pratade med varandra.

Ännu ingen aktivitet vid korpboet….eller har aktiviteten redan tagit slut? Men då tror jag att jag borde ha sett avföringsspår under boet på marken.

De kluckande ljuden, som jag aldrig hört tidigare, lät ungefär som om man slår på en tom kokosnöt med en pinne.

Sett idag:

  • 2 korpar
  • 2 bofinkar (eller kanske även de bergfinkar)
  • Talgoxar
  • Talltitor
  • Kanadagäss
  • Grågäss
  • Bergfinksflock (Säkert 10000)

/Lasse ”the Gapfinder”

Korpspaning i solsken

Lördag 17/3 -5C Soligt och vackert, men väldigt kallt i skuggan.

Våren har ju låtit vänta på sig och det är fortfarande riktigt kallt ute. Mycket av snön ligger kvar med den skorpa av hård skare som solen trots allt har skapat.

Parkerade bilen där jag brukar på västra sidan av Hissö, men gick sedan mot den östra sidan för att solen låg på där. Tänkte att djurlivet, liksom människorna drar sig mot sol och värme. I skuggan är det riktigt kallt och jag känner hur fingrarna så smått stelnar i kylan, trots tjocka skidhandskar.

Klockan är halv åtta på morgonen och den i öster uppåtgående solen värmer bokskogen där jag går över knarrande skare.

En spillkråka trummar på en död stam i närheten, men när jag försöker smyga närmare tar den till flykten. Varje steg jag tar på skaren resulterar i ett ljudligt knarrande, det är helt omöjligt att röra sig ljudlöst.

En svartmes flyger omkring bland grenarna på en bok vid stranden. I övrigt ser jag inget, men njuter av solen mot kinderna. Beslutar att gå tillbaka till den västra, mer skuggiga sidan av ön för att se om korparna ger sig tillkänna.

Väl installerad vid min vanliga plats med tubkikare och allt sitter jag och fryser i skuggan. Ute på Notö, där korpboet finns, är det helt stilla.

Här ider tallen kan man sitta ganska osedd…om man inte fryser häcken av sig i skuggan….
Kronoberg slottsruin i bakgrunden.
På vinande vingar flyger grågåsen mellan öarna.

För att värma mig och mina stela fingrar lite så promenerar jag över isen mot Notö. Givetvis har jag isdobbarna redo, men isen känns tryggt tjock. När jag är i närheten av ön lyfter en korp från motsatt sida av ön. En snabb titt mot boet i tallen. Inga rörelser eller tecken på att de använder det ännu. Antingen ligger det ägg där nu, eller har de ännu inte lagt några, men uppehåller sig kring boet för att snart sätta fart.

I tallarna kring Notö stryker flera kungsfåglar omkring i kronorna i solljuset. Fick några bra lägen på de små och snabba fåglarna. Men när jag hade det bästa läget var avtryckarfingret helt stelfruset och jag lyckades helt enkelt inte trycka ned kamerans avtryckare. Lite synd, får köpa nya varmare handskar tror jag.

En liten, snabb och grönaktig kungsfågel fastnar ändå på filmen. Trots fruset avtryckarfinger.

Väl tillbaka vid tubikaren drack jag kaffe och kring niotiden dök korparna upp och satte sig i grantopparna ute på ön. De kraxade och solade sig. Morgonsolen fick deras näbbar och fjädrar att närmast gå från svart mot blått. Mycket vackert!

En blåglänsande korp närmar sig Notö.

Såg:

  • 4-5 grågäss
  • kungsfågel
  • svartmes
  • spillkråka
  • korp (3st?)

Korpspaning vid Notö

Lördag 10 mars -5C Lätt mulet

Tog med tubkikaren och parkerade på västra sidan av Hissö. Steg ur bilen och möttes av fullt pådrag. En konsert av korpkrax, spillkråkans trumvirvlar och skri samt massor av mesar som tjattrade i trädtopparna.

Kånkade med tubkikaren och alla andra prylar längs med med Hissö strand till jag hittade ett skyddat läge bakom en tall som hängde ut över isen. Där tänkte jag att jag kunde sitta och spana på korparna som jag misstänker har ett bo ute på Notö mittemot.

Med lätt värkande axel efter tubkikaren satt frysandes på knä i gömmet och sörplade kaffe ur min nya termos. Jag vann nämligen en termos på Lärarförbundets årsmöte förra veckan, en termos man kan dricka direkt ur. Termosen får fyra av fem fackföreningsombud i betyg. Snygg design, skönt att slippa koppen , men samtidigt är jag osäker på hur länge den kommer hålla.

Här satt jag gömd med tubkikare och kaffe och spanade.

Jag kikade och frös, tittade på rådjurs- och harspår på isen. Drack kaffe, kikade och frös. Frös, kikade, drack kaffe och tittade på spår på isen. Ja, du hör ju själv hur det låter. Man kan bara göra så många variationer på detta tema. Inga livstecken ute på Notö.

Jag beslutade mig för en snabb promenad på isen ut till ön för att titta till boet jag såg förra veckan.

Korpboet. Inga livstecken eller spår på marken nedanför.

Väl ute på ön tog jag en snabb titt på boet, som inte hade några spår av liv och rörelse. Ute på ön såg jag även flera stjärtmesar som jag försökte fånga på bild.

Å hopp!

Å häpp! En stjärtmes och hens trettio kompisar klänger i en låg tall.

På väg tillbaka till gömslet blev det dramatiskt. En glidflygare, eller vad det heter puttrade fram mellan öarna på ett tiotal meters höjd.

– Fotoläge! tänkte jag.

– Vad glor han därnere på isen på? tänkte killen i glidflygaren.

Denna bullrande, flygande man dk upp mellan Notö och Hissö.

Åter i gömslet. Efter ett tjugotal helt tysta minuter, utan något djur i sikte gav de första korparna sig tillkänna. Två kolsvarta korpar dök upp i grantopparna ute på ön. Med djupa korpkrax lockade de fram ytterligare en korp som satte sig någonstans ute på ön.

Nu smakade kaffet äntligen godare och jag kikade roat på dem där de satt och kraxade, flög en kortare spaningsrunda och satte sig igen.

Nästa helg blir ska jag hälsa på korparna igen tänker jag.

Tills dess: Håll stövlarna leriga 🙂

/Lasse ”the gapfinder”

 

Risigt och isigt

Lördag 3 mars 2018

-3 grader, mulet med lätt snöfall. Ispromenad kring Hissö och Notö i Helgasjön

Påbörjade denna lördag morgon samma promenad som förra helgen. Från Hissö båtklubb och norr ut längs med stranden. Vädret var inte lika trivsamt denna gången och djurlivet satt nog och huttrade i någon tät granbuske. Inte mycket liv och rörelse syntes till.

Min första djurkontakt siktade jag när jag pulsade i snön på isen ut mot ön närmast norr om Hissö. En mindre flock syntes sökandes efter föda ute på isen. Jag iakttog dem när de förgäves vittjade fiskfällorna. När de upptäckt mig kändes det naturligt att fråga om fiskelyckan varit god. Flockens ledarhanne, en man i min ålder, svarade nekande på detta. Som tur är hänger Homo Sapiens överlevnad under vintermånaderna sällan på vår förmåga att fånga fisk. De tre fiskarna fick väl åka förbi ICA och ordna maten där istället.

Tre Homo Sapiens anglar gädda i snålblåsetn på Hissö. Fiskelyckan stod dem inte bi sa de.

Ute på den lilla ön, där jag aldrig varit tidigare gick jag en lite runda och såg bland annat en kvarglömt solstol som någon båtgäst eller fiskare glömt vid foten av en fura för många år sedan.

Här har för många år sedan någon vilat sin trötta bak i solskenet. Huvudet var nog lite trött det också. Stolen glömdes bort.

Fortfarande inga mer dramatiska tecken på djurliv, så jag beslutade att ta mig till Notö stället. Jag misstänker att ett korppar har bo där och det skulle vara spännande att undersöka saken.

Vid Hissö strand mitt emot Notö, var det mer lä från vinden. Det märktes tydligt bland tallgrenarna. Flertalet kungsfåglar, talgoxar och nötväckor rörde sig bland grenarna och ”småpratade” med varandra.

Ett par nötväckor var särskilt aktiva och lekfulla. De flög och jagade varandra. När den ena hann upp den andra uppstod en ”brottningsmatch” där vingarna smattrade mot varandra och näbbarna gav tjuvnyp medan de föll några meter mot marken. Kanske ett vårtecken? Lekfullhet eller kamp mellan två hanar om en honas gunst? Får läsa på mer i fågelboken om vad detta kan ha varit. Lyckades i varje fall fånga brottningsmatchen på några bilder.

Två nötväckor slåss eller leker. Med näbbar, klor och vingar tumlar de nedåt, kämpandes i luften.

Pulsade sedan fram på isen ut mot Notö. Väl framme på ön smög jag mig sakta fram. Anade en skugga i en av grantopparna. Skuggan lyfte ljudlöst och en korp försökte obemärkt flyga iväg. Jag satte mig och värmde mig med en kaffetår för att se om den kom tillbaka. Ytterligare en korp, jag inte sett, lyfte från toppen av ett träd cirka sjuttio meter längre bort på ön.

Jag antar att jag hade rätt i min gissning att ön hushöll ett korppar. Korpen lever i fasta par och har ofta samma bo år efter år har jag läst.

Tänkte att jag bara snabbt skulle avsluta kaffekoppen och bege mig längre bort för att inte störa korparna för mycket. Medan jag svepte det sista kaffet flaxade ytterligare en fågel förbi platsen varifrån korparna lyft. En hackspett satte sig i ett träd i närheten.

Det dröjde inte många sekunder innan en av korparna kom flygade tillbaka och satte sig i ett träd i närheten av hackspetten.

Troligen ligger det något i ett bo och korparna har på avstånd iaktagit både mig och hackspetten. När hackspetten kom för nära boet så kände nog korpen att den var tvungen att visa sig. En hackspett tar ju gärna åtminstone mindre fåglars ägg och ungar.

Reste mig och gick sakta från platsen. Lyckades få en glimt av korpnästet högt upp i en tall. Inte långt ifrån där hackspetten nyss varit. Jag hoppas att den inte lyckats ta något i boet och jag tvivlar på att den vågar göra det mot en så stor fågel som en korp.

En skymt av korpboet högt ien tall. Nyss flög hackspetten hotandes förbi, men en av korparna visade upp sig hotfullt i en närbelägen gran. Tror inte att hackspetten vågade sig fram till boet.

Nästa vecka tar jag nog med tubkikaren för att på tryggt (för korparna) se om jag kan se mer aktivitet och kanske ungar i boet.

Sett idag:

  • 2st korpar
  • Större hackspett
  • minst två nötväckor
  • Kungsfågel
  • Talgoxe
  • 3st gäddanglande Homo Sapiens

Ekorren satt i tallen

Lördag 24 februari

-8 grader, klarblå himmel, köldnyp i fingertoppar och kinder.

Denna mycket vackra vinterförmiddag åkte jag ut till Hissö. Parkerade bilen vid Hissö båtklubb och promenerade längs strandkanten i strålande solsken norrut.

Strålande vinterdag i naturreservatet!

Länsstyrelsen har under vintern röjt en hel del och tagit bort oönskade , ej inhemska, trädarter. En stor gammal tall med tät och möjligen sjuklig krona stod ganska ensam på hygget. Högt däruppe uppfattade jag rörelser som jag beslutade undersöka närmare.

Två ekorrar solade sig och mumsade på kottar i den solbelysta kronan. De liksom jag njöt verkligen av solljuset. Möjligen har de ett bo i trädkronans täta del. Jag ser massor av ekorrspår i snön på marken, så de verkar vara väldigt aktiva på denna plats. Med lätt immig kameralins försökte jag dokumentera det hela.

Ekorren satt i tallen, skulle skala kottar…och chilla i solskenet. Ser ju helt otroligt gott ut!

Promenerade vidare längs strandkanten. Vid de stora tallarna och bokträden var det fullt av mesar som åt av insekter och frön i trädens grenar. Det har ju varit cirka tio minusgrader i flera dagar och isen känns tryggt tjock. Vågade mig ut på den och fotade fåglarna. Dessvärre var kamerabatteriet dåligt laddat och i kombination med kylan så dog givetvis kameran när jag hade guldläge att fota några stjärtmesar som uppehöll sig i solljuset bara några meter ifrån mig. Batteriet räckte i alla fall till att fota en svartmes som joxade omkring i en tall. Då hade jag troligen rätt även senaste gången jag var här. Då såg jag ju lite otydligt vad jag trodde var en svartmes (som trots att den inte är så ovanlig är en ny fågel för mig).

Svartmesen, en för mig ny fågel, jagandes bland tallbarren.
Sista fotot av en stjärtmes i solsken innan kamerabatteriet dog.

Satte mig i någorlunda vindskydd, med solen i ansiktet ute på en udde. Drack mitt kaffe, åt ett kokt ägg och njöt tills mina stelfrusna fingrar tvingade mig hemåt.

Kaffe och hårdkokta ägg i solen till köldnupna fingrar och kinder sa ifrån.

På vägen mot bilen gick jag över isen bland en massa småbuskar. Min väg korsade spåren efter en mus som haft bråttom över snön.

Här har en mus skuttat fram och lämnat spår i snön.

Sett idag:

  • Kungsfågel
  • 2st ekorrar
  • Svartmes
  • Blåmes
  • Nötväcka
  • Större hackspett
  • Lös hundägare som kommit bort från sin hund. Hunden hade ett försprång på några hundra meter (dåligt av hunden…eller?)

Svinigt värre

Lördag 17 februari 2018.

Under natten försökte jag lösa Sveriges och skolvärldens problem. Inte helt oväntat blev mina grubblerier och snurrningar i sängen fruktlösa. Problemen är ju ganska massiva och endast en natts vändande och vridande under täcket är kanske inte tillräckligt. Märkte åtminstone ingen omedelbar förbättring i kungariket Sverige när jag vaknade på morgonen av vårvintersolens försök att bryta igenom molnslöjorna. Det är nog bättre att jag slutar grubbla på nätterna och sover i stället helt enkelt. Men så kan det vara när man känner sig pressad på olika sätt.

Unnade mig i alla fall lite sovmorgon då jag äntligen fallit i sömn kring femtiden på morgonen. Steg upp vid halv niotiden och åt en grötfrukost. Gyllenhammars fiberhavregryn gav en len, förlåtande känsla i magen. den positiva magkänslan spreds så smått upp i mitt sömndruckna huvud och fortplantade positiva känslor.

Kring elva-tiden gav jag mig ut mot Bergkvara forsar. Tänkte mig ett återbesök nu när snön lagt sig. Kanske kunde jag se strömstaren igen och i snön kanske spår av uttrar. Jag har läst att detta skygga djur finns i Helge å och i snön kan man se deras glidspår ner i vattnet. Dessutom läste jag i tidningen att ruinen avtäckts. Kanske kunde det ge några fina foton.

Vädret var molnigt, men solen bryter igenom lite då och då och sprider ett hoppgivande vårvintersken.

I detta sken såg jag genast då jag parkerat bilen på en äng vid Bergkvara fyra stycken korpar som lekandes i flykten jagade varandra över trädtopparna vid forsen. Antar att det handlar om en lek eller ett slags frieri där någon hane hoppas att bli far till några korpungar om några veckor. Korparna häckar ju snart.

På vägen ner mot forsen ser jag tydliga spår av vildsvin i snön. En flock vildsvin verkar vara aktiva i området. Spåren leder ner till de stora ekarna där jag ser att svinen har bökat bland eklöven. Troligen hittar de en och annan övervintrande skalbagge och annat som är smaskigt för dem.

Ett litet vildsvinspår i snön. Jämför med min hand. Måste vara ett ungdjur.
Vildsvinen har promenerat ner mot de stora ekarna.
Här under eken har vildsvinen bökat efter ätbara godsaker bland löven.

Nere vid forsen fanns fina isformationer. Men ingen strömstare, eller utterspår. Jag gick ett hundratal meter fram och tillbaka längs forsen, men såg inget.

Valvbron vid Helge å. Inga strömstarar denna gång, men väl vackra isformationer.

Beslutade istället att gå mot klippan vad sjön där jag kan fotografera slottsruinen och dricka kaffe.

Bergkvara slottsruin. Nu avtäckt i vinterskrud.

Väl där satt jag med utsikt över den istäckta sjön och fotade och sippade java. Ett par blåmesar underhöll mig i grenarna strax framför mig, men annars såg jag inget djurliv. Den istäckta sjön avskräcker ju alla sjöfåglar.

Sett idag:

  • Fyra korpar
  • Blåmesar
  • Vildsvinspår

 

Snöstorm på Hissö

Hissö naturreservat lördag 3 februari.

Morgonen började med att hela familjen sjöng lite fint en födelsedagshälsning för min käre bror Niclas, som nu även han med rätta kan kalla sig medelålders. Familjens fina framträdande i pyjamas förevigades på mobil och översändes till jubilarens förtjusning.

Sedan följde läxor och städning av huset. En fin och trevlig lördagstradition. Det är underbart att se hur de förtjusta barnen snabbt skrider till verket när order om läxor och städ ges.

Nåväl, efter denna lördagsmorgon fylld av bestyr gav jag mig ut mot Hissö för lite naturpromenad och kaffe. Barn och fru gick på sitt håll till kompisar och yoga.

Marken var bar och himlen lätt mulen. Någon minusgrad.

Parkerade strax norr om Hissö båtklubb och satt kvar med öppen dörr i bilen för att snöra kängorna. En korp kraxade i en grantopp bara 50 meter bort. Den kanske jag skulle smyga mig närmare och fota? tänkte jag. Ska bara knyta skorna och slå en sjua först (städkaffet gör sig påmint…). Givetvis hann korpen flyga iväg innan jag blivit klar med allt.

Fortsatte istället in på en stig mot en väldigt gammal ek. Eken måste vara flera hundra år gammal och var till stora delar ihålig. Marken kring den täcktes av träflis från ekens sönderfallande innanmäte. Ett så här gammalt träd är en mycket rik biotop med alla insekter och svampar den gömmer. Säkert 40 cm djupt med träspån. Är ingen ekexpert, men det är inte omöjligt att denna ek i sin ungdom såg kungligheter och biskopar som strosade förbi från det närbelägna Kronoberg slott. Kanske Erik XIV eller Nils Dacke slagit en sjua på just denna ekplanta för 450 år sedan? En svindlande tanke! Undrar om det  var en ek jag lättade trycket på för tio minuter sedan och om den, på grund av det, kommer leva ett par hundra år?

En MYCKET gammal ek. Säkert flera hundra år. Ett eget ekosystem fyllt av insekter och svampar som ger möjligheter åt andra större djur. Kanske bevattnat av Erik den XIV i slutet av 1500-talet då han besökte Kronoberg slott? 🙂

Drog mig vidare ner mot stranden och följde stigen norrut. Ett lätt snöfall drog in från öster.

Bland smågranarna vid vattnet tittade jag på några mesar och de tittade på mig tycktes det. Ett par talgoxar och en entita for nyfiket pipande omkring mig i de täta gransnåren.

Vackra isformationer på Hissö.

Snöfallet tilltar under min färd norrut och marken täcks fort av ett snölager. Flera meståg med blandade arter av mesar (talgoxe, entita, talltita. blåmes)  flyger och stannar i lövträdens toppar. Mestågen är en företeelse vintertid då olika arter av mesar bildar flockar som tillsammans hjälps åt att söka föda.

En vacker bergig brant vid sidan av stigen lockade mig med en lagom häftig äventyrskänsla. Så jag bestämde mig för att avvika från stigen och klättra upp här.

Vacker, lite lagom spännande vandring uppför klippblocken lockar mig att frångå stigen.

Uppe på toppen av den lilla bergknallen bredde en bokskog ut sig. En flock stjärtmesar hängde i trädens tunnaste grenar och jag försökte få upp kameran för att snabbt fota dem. Men mina stelfrusna händer och det ymniga snöfallet gör det ganska svårt att både fota och använda kikaren. Objektiven blir immiga och snöiga.

Snöfallet orsakar en del praktiska problem i användandet av optiskt utrustning.

Än så länge är turen trevlig och lite lagom äventyrligt spännande. Men snöfallet tilltar och därför beslutar jag att ta kaffepaus nu för att sedan dra mig tillbaka mot bilen. Vill ju helst inte köra fast i snödrivor på oplogad väg heller. Säkerheten främst! Men först lite kaffe, medan rumpan ännu är varm!

Kafferasten i tilltagande snöfall. Bäst att ta rasten nu så jag hinner hem innan jag blir för kall eller bilen blir insnöad. Turen var faktiskt mer trivsam än bilderna ger intryck av. Äventyrskänsla när man får kämpa lite mot elementen!

Sett idag:

  • Korp
  • Talltita
  • Stjärtmes (Jag får asiatiska associationer när jag ser denna mes. Tänker på kinesiska målningar. Tycker den ser exotisk ut)
  • Svartmes (tog ett foto på en mes bland buskarna och med 75% säkerhet bedömer jag det till en svartmes)
  • Talgoxar

 

RAP-battle i Notteryd

Notteryds naturreservat lördag 27 januari 2018. En plusgrad, anar en blå himmel bakom det gråa molntäcket.

Så här mitt i denna varma vinter lider jag av långfärdsskridskoabstinens. På grund av detta så spenderar jag en del tid på skridsko.net där jag läser färdrapporter och hoppas att isarna ska vara åkbara inom rimligt avstånd från Växjö. Under gårdagen så hade jag läst en rapport från Toftasjön som verkade hyfsat lovande. Två äldre skrinnare hade varit ute och bedömt isen som åkbar. Eftersom att det varit regn och plusgrader i ungefär en vecka sedan den senaste köldknäppen så var jag tveksam till att åka, jag ville först göra en egen besiktning ifrån land innan jag drog med mig åkutrustningen och någon färdkamrat. Säkerheten främst!

Så med ett visst hopp om skridskoåkning på naturis tänkte jag kombinera dagens naturäventyr med en iskontroll vid Notteryds naturreservat vid Toftasjön. Möjligheten fanns för en eftermiddag på skridskor kände (…eller hoppades) jag. det är så ”the Gapfinder” jobbar :), det gäller att hela tiden spana efter luckor som kan användas till kul aktiviteter.

Men väl ute på plats insåg jag att en skriskotur vore alltför riskabel. Någon meter med öppet vatten överallt kring stränderna innan en halv decimeter tjock is tog vid ute på sjön.

Jag promenerade vidare längs de steniga, och av smältvädret leriga, stigarna utmed Toftasjön. Fåglarna sjöng ganska ivrigt och det är stor skillnad jämfört med hur tyst skogen var bara för några veckor sedan. Ett ”Rap-battle” mellan två talgoxar lyckades till och med locka fram solen en kort stund. Vårtecken för en optimist som mig!

Slog mig ned på en blåbärsrisklädd stubbe vid vattnet och drack kaffe efter en stund.

Här bland blåbärsriset drack jag kaffet och underhölls av korsnäbbar och annat!
Utsikt från rastplatsen. Knappt islagd Toftasjö.

Under kaffet flög två korpar över mig. En av dem cirklade lite rakt ovanför mig innan den for vidare. Den hoppades väl att jag var ett kadaver, men jag gjorde den besviken när jag drog upp kameran. Då insåg den att jag var vid full vigör och drog vidare.

Korpen cirklar över mig. Men jag gör honom besviken. Jag är i högsta grad levande!

Jag tycker korpar är fascinerande fåglar. Intelligenta, vackert djupsvarta, ganska stora asätare från de djupa skogarna. Alltid spanande efter döda djur i skogar och kring vägar. Korpen lägger ägg redan i februari eller mars och föder upp ungarna då. Jag antar att det evolutionärt har att göra med god tillgång på mat i form av många kadaver efter en obarmhärtig vinter. Lite som när jag och min fru valde att skaffa barn under högkonjunktur. 🙂

Fyra eller fem korsnäbbar slog sig efter en stund ned i en gran strax bredvid min fikaplats. Vackert röda fåglar med korsade näbbar som bänder upp grankottarna på något sätt.

Den mindre korsnäbben på span. I en gran.
En vackert röd mindre korsnäbb bröstar upp sig i toppen av en död gran.
Med dödsförakt kastar sig den mindre korsnäbben (common crossbill) ut. Vidare mot en levande gran, fylld av kottar den kan bända upp med sin korslagda näbb.

När kaffet var slut och fåglarna flugit sin kos strosade jag tillbaka mot bilen. På vägen hem förundrades jag över två mänskliga artefakter som en arkeolog skulle ha kallat det. Skräp helt enkelt. Troligen framburet över sjöns vågor från Sandsbro på andra sidan.

En fastfrusen vägstolpe och en beachvolleyboll som sett bättre dagar. Tog bollen med mig hem. Long live the good karma!

/Lasse ”the Gapfinder”

Sett idag: