Vättern till Kullaberg via Strömstad

Semesterresorna denna heta, torra sommar i juli 2018 innebar bilfärder kors och tvärs genom sydvästra Sverige, med stopp endast för glassintag, fridykning och kajakpaddling. Hettan och torkan tog sin tribut på naturen. Fastän det bara är juli månad fäller många träd sina löv, i ett desperat försök att spara vatten.

Första stoppet på vår resa var vid Tivedens vandrarhem. Det var fotbolls-vm tider och vi såg hur Sverige tyvärr blev utslagna av England på storbild i Karlsborg. En trevlig stad vid Vätterns strand.

Vättern överraskade stort! Vi snorklade och badade i kallt, kristallklart vatten, omgärdade av höga klippor. Eftersom att det var sandbotten fick vattnet den där ikoniska medelhavsturkosa färgen. Helt magiska upplevelser!

Under mina snorklingar fann jag ett tiotal döda kräftor. Undrar om det är någon sjukdom, eller har med den relativt höga vattentemperaturen att göra?

Mycket fin kajaktur i Vättern. Brant stupande klippor, kristallklart vatten, talskog och småöar.
Medelhavsblått vätternvatten.

Sista dagen på vandrarhemmet besökte vi Tivedens Nationalpark. Även detta besök var magnifikt. Tallskog som, liksom vi, klättrar över vitmossbeklädda klippor. Små tjärnar och klippformationer som skapat stora grottliknande salar, där ännu små vattenpölar klarat sig undan sommarsolens upptorkande strålar.

Mäktiga klippor som skapar rum i Tiveden.

Resan fortsatte sedan til stugan i Strömstad. Där vidtog flera goa kajakturer i skärgården kring Saltö och Seläter. Flera fridyk gjordes också och hela familjen deltog med glatt engagemang.

Vattnet på speciellt Koster var väldigt klart och fint. Dessutom såg jag nog inte mer än fyra brännmaneter totalt under alla dagarna vi var på västkusten. Så fina dyk har jag inte haft på flera år.

Kajak i strålande kvällssol söder om Saltö. Kosterhavets nationalpark, en pärla värd att besöka!

Efter närapå en hel vecka på västkusten drog vi hemåt för att packa om, tvätta och LANA 😉

De kommande resorna gick till Karlshamn och sedan till Kullahalvön och Mölle. Snorklingen i Karlshamn var finfin och även Kullabergs livrika vatten gav härliga dyk, men här såg vi början på någon slags algblomning. Tusentals vita små alger yrde omkring.

På Kullahalvön vandrade vi mellan olika avsides badplatser. Djupadal och Josefinelust bjöd på strapatsrika branter. Dessutom hade Josefinelust tre stycken grottor att besöka. Noterat från Djupadal var en död säl som låg och luktade på stranden. NRM underrättades senare på kvällen. Vi läste att de misstänker en sälsjukdom som komer från Danmark.

Ett litet sälkadaver. Kraniet syns till vänster. Ett offer för sälsjuka från Danmark?
En mycket grön vårtbitare? Blev vår middagsgäst under middagen vid syrrans svärföräldrar sommarstuga i Mölle.
Fin kajaktur invid Kullabergs karga klippor. Kullens fyr ses där uppe.

Vid Djupadal såg vi även de första tumlarna jag sett. En flock på ett tjugotal individer hoppade och visade ryggarna ett hundratal meter ut från stranden. Mycket nöjd över att ha sett detta!

Mot nya äventyr! Hoppas regnet kommer snart!

/Lasse

 

Kajaksafari kring Moulinsart

Kajaksafari i Kalmarsund och Helgasjön i början av juli 2018. Strålande varma dagar, men i Kalmar var det ganska blåsigt.

Årets semesterfirande påbörjades som vanligt på Kalmar Camping Rafshagsudden. Vi tältar nära badplatsen, kiosken och hoppborgen för barnens skull. Campingen ”äger fett” som mina barn säger. Denna åsikt kommer av faktumet att barn kan samla kottar som lämnas in i kiosken och byts mot godis där. Bra för alla antar jag. Sysselsatta barn, färre tallkottar på marken och föräldrar som hinner sitta och läsa lite i lugn och ro.

Kajaken var givetvis med och i de grunda, vasskantade vattnen kring Rafshagen finns ett rikt fågelliv. Tog mig ett par turer runt öarna i det blåsiga , men soliga vädret. Såg massor av gråhägrar, skarvar, änder, svalor och även häckande fiskgjuse. Hade fiskgjusen mest i motljus, så bilderna av den blev inget vidare. Ville inte störa den för länge, utan jag begav mig bort kvickt. Fiskgjusen blev även tvärarg på en gråhäger som panikartat kraxade och flaxade bort från gjusen som jagade den.

Tog även en tur kring herrgården som blickar ut över sundet. Tydligen ett slott som släkten Posse byggt nångång. Ser ut att ägas av Kapten Haddock tycker jag. Helt i min smak!

 

Det måste finnas hundratals gråhägrar kring Rafshagen! Här några sittandes högt i träden på en ö.
Lätt irriterad Fiskgjuse, som nyss jagat en gråhäger går in för landning framför en lätt orolig kråka. Allt var dessutom mitt fel!

 

 

För när storfiskarn talar om hur stora fiskar han fått skarvar han rätt mycket! Så här brett var det mellan ögonen på den, jag svär! Storskarvar som solar.
Ett par knölsvanar som låg i hyfsat vindskydd på en liten ö med sina ungar.
Denna blåsiga, men fina paddeldag vid Rafshagens camping tog mig förbi nån gammal herrgård som släkten Posse byggt för länge sedan. Joggade senare på kvällen förbi detta fina ställe. Linden doftade somrigt och utsikten över kalmarsund är underbar från herrgårdsbyggnaden. För tankarna till Tintin och Haddocks Moulinsart, tycker jag. Skulle passa mig perfekt!

Kom igen nu morsan! Jag är skethungrig!

Incoming ladusvalemoder!
Två ladusvalungar blir matade av sin kära mor, sittandes på en telefonledning på Rafshagens camping.
Ses senare morsan. Ta med nåt ätbart!

Väl hemma från campingen på Rafshagen så tänkte jag ge fiskgjusefotograferingen ytterligare en chans. Det blev ju mest motljusbilder  av gjusen i Kalmarsund.

Eftersom kajaken redan satt fastspänd på taket av bilen så beslöt jag att gå upp tidigt och bege mig ut till Hissö i Helgasjön. Jag vet sedan tidigare att fiskgjusen har ett bo i närheten. På detta vis får jag ju lite fin paddling och morgonljuset kommer att ligga bra mot boet.

La i kajaken ute på Hissö och paddlade kring öarna och slottsruinen. Såg och hörde en lärkfalk, men inte så mycket mer. Drog mig mot fiskgjuseboet där två storlommar guppade omkring i det tidiga gryningsljuset.

Närmade mig boet försiktigt. Tog några bilder. Såg att honan sett mig, men satt kvar. Ytterligare några paddeltag för att få bättre bilder, lite närmare bara. Då lyfte den och flög skrikande mot mig. Förlåt, förlåt kära fiskgjuse. Några kvicka foton och sedan vände jag kajaken och fiskgjusen återvände till boet.

Nöjd och glad drog jag hemåt. Kaffe vid köksbordet idag!

Två storlommar utanför Helgö i det tidiga morgonljuset.
Fiskgjusemamman har sett mig och lyfter från boet. Jag kom för nära, bäst att vända!
Fiskgjusemamman i Helgasjön ger mig onda ögat. Jag ger mig snabbt iväg.
Såja, bäst att du försvinner illa kvickt! Otäcka kajakmänniska!

 

 

Fina dagar i juni

Början på juni har inneburit fortsatt mycket varmt väder och torka. Många kortare vandringar, bad och paddlingar i omgivningarna har jag hunnit med. Sommaren toppar tidigt och de flesta växter blommar för fullt och många djur har avkommor som redan är ganska utvecklade. Torkan sätter väl en del käppar i hjulen, men den 13 juni kom ett förlösande åskregn med hagel. Det var välbehövligt om än haglet slog sönder en del växtlighet.

På Sveriges nationaldag den numera lediga sjätte juni, då jag som alla andra, lätt förvirrad över hur man ska fira denna dag valde ett sätt jag tror kan få fäste. Upp tidigt och ut i den vackra svenska försommarnaturen!

Jag tog mina prylar och fika med mig till Notteryd och vandrade på ängen där. Kaffet drack jag sittandes på ett stenröse på ängen, tills knotten drev mig därifrån.  Fotade några vackra blommor uppe på ängen.

Gick upp till fornborgen där jag beslöt mig för att vara lite äventyrlig. Klättrade nedför bergsbranten och drog mig mot det glittrande vattnet som skymtade mellan snåren.

När jag bröt igenom snårskogen blottade en trollsk skogstjärn. Mer nationaldag kan det väl inte bli. Tog lite mer kaffe och satt och spanade på jagande sädesärla och ett storlomspar som jagade vid en liten ö mitt i tjärnen. Konstigt nog färre knott här än uppe på ängen. John Buerskt så det förslår! Tjärnen får mig att tänka på något av hans verk. Den med en prinsessa som är vid vattnet….

Tycker de gamla grenarna inuti stammen liknar huggtänder. För tankarna till sandormen i Star Wars.

En vacker tistel på slåtterängen uppe på höjden i Notteryd.
Känns ju väldigt somrigt och svenskt. Passar ju på nationaldagen! En prästkrage och en blombagge på ängen i Notteryd.
I tjärnen med storlommarna jagade även denna sädesärla flygande insekter över vattnet. Den gjorde korta attacker efter någon insekt över vattenytan innan den återvände till en sten eller ett näckrosblad. Spanade efter ett nytt flygfä och upprepade proceduren.
Med lätta fötter på ett näckrosblad.
Touchdown!
Avslutade promenaden denna nationaldagsmorgon vid en liten tjärn med ett häckande storlomspar.

Paddelturer på Helgasjön:

Många av dagarna i juni var varma, vindstilla och givetvis ljusa till halv elvatiden. Goda förutsättningar för sena turer med kajaken alltså. Åven efter jobbet.

Det fina fågellivet i sjön har i många fall övergått från ruvning till matning av ungar. Det gäller att inte störa för mycket och för länge!

I stort sett vid varje paddeltur ser jag storlom, fiskgjuse, storskrake och olika former av tärnor. Vid kronobergs mosse har jag sett svarttärnor och falkarna som jag sett måste vara lärkfalk. Deras läte känner jag igen från granskogarna kring sjön och ibland även hemma vid vårt hus. Såg senast idag ett par falkar som jagade kring trädtopparna norr om Ryttartorpet.

Lärfalkens läte

Under paddlingen kring Kronobergsmosse såg jag mycket intressant. Trutar och måsar har nu ungar som de vakar över. Såg även flera svarttärnor på platsen någon dag tidigare. En ny art för mig. Roligt!
En grupp om 4-5 storlommar uppehöll sig vid mossens strandlinje. Vildmarkskänsla några kilometer ifrån Växjö centrum. Undrar vilket förhållande lommarna har med varandra. Är de släkt?
I holken på tallen, mitt emot altanen, bor denna rackare. En svartvit flugsnappare.
Under paddelturen korsade min väg storlommarnas. De som bor på den lilla ön bredvid badplatsen. Gädjande att se att en unge överlevt. Hoppas den klarar sig från vattenskotrar och annat!

 

Glädje åt hela folket: Sköna maj

Maj månad har 2018 inneburit i stort sett högsommarvärme. Detta i kombination med en renovering av vår hall som började smått, men slutade stort, gör att flera av mina naturäventyr i Sveriges avlånga land avhandlas här och nu. Samtidigt. Men det är lugnt va? Jag tror absolut du är en modern människa som klarar av att hålla minst ett par saker i huvudet samtidigt.

Renoveringen av hallen skulle föresten ha gjorts redan i februari. Men då var det ju så kul att åka skidor, så vi sköt visst upp det. ¡Mañana, mañana!

När vi väl kom till skott under strax efter påsk visade det sig att en radiator läckt och då var vi tvugna att slipa golvet, laga radiatorn och eftersom tapeterna var slitna var det lika bra att göra vi dem också. Tacksam över vår driftighet spenderade herr och fru Arvidsson så flertalet sena, heta högsommarkvällar i maj, målandes och svärandes. Målandes i hallen och svärandes över att det vore bättre om vi gjort detta i vintras.

Men misströsta icke! Den underbara våren är kort och intensiv, trots det hann jag med flera härliga naturäventyr. Minst ett varje vecka och flertalet i kajaken på Helgasjön.

Redan på den lediga dagen första maj var jag tidigt uppe och körde ut till Husebymaden med tubkikaren för lite skådning. Vädret var lite disigt och högsommarvärmen som senare skulle komma hade inte infunnit sig.

Jag var själv i fågeltornet tillsammans med tusentalet fåglar på maden. Hörde göken, såg årets första svalor (Ladusvalor) och kom nära en trana bredvid parkeringen, där jag även mötte en trevlig fågelskådartant som jag språkade lite med innan hemresan. På hemvägen svängde jag även förbi Operasångare Kristina Nilssons gamla hem. Inte så mycket att se, mer än ett rött litet torp. Men jag gillar sådant också. Att låta tankarna väva ihop hur den nu öde platsen såg ut för 150 år sedan då den var full av liv och lilla Kristina sprang omkring där.

En grågås går in för landning på maden!
Med kikare och kaffe blir morgonen mysig. göken gal i fjärran, tusentals skrattmåsar kraxar och flera änder jag inte sett tidigare skådas på maden.

Under flera varma, nästan vindstilla kvällar paddlade jag kajaken på Helgasjöns vatten. Jag rör mig oftast norr om Öjaby, Helgö och kring Kronobergs mosse. En kväll tog jag mig upp till Kronobergs slottsruin, där jag försökte fota svalorna som häckar i ruinens murar. Minns en vacker kväll förra året då ljuset låg rött skimrande mot ruinen. Helgasjön är en fantastisk fågelsjö där det gäller att röra sig försiktigt under häckningstid. Storlom, fiskgjuse, storskrake häckar här. Även ett par tranor på Helgö mosse tror jag.

En kväll på sjön såg jag vad jag tror är en falk. Även över huset hemma har jag sett en falk för några dagar sedan. Samma eller inte? Spännande i varje fall!

I kajaken väster om Helgö. Tranparet som jag tror häckar på mossen flyger i horistonten.
Bara en sketen mobilbild som bevis. Men jag är säker. Siluetten av en falk.
En vacker skäggdopping föröver kajaken väster om Helgö.
Här ligger storskraken och chillar i kvällssolen. Chillet avbröts tyvärr av mig och kajaken. Men man ska ju ändå inte sola för länge. Gjorde den nog en tjänst egentligen.
På en liten kobbe, inte långt från badplatsen häckar de här tjommarna. De stora lommarna. De hörs ropa på kvälarna när man tar sig ett dopp. Priceless!
Fin kväll i kajak vid ruinen. Svårt att få bra bilder på de flinka svalorna som häckar i murens skrevor.

Första doppet tog jag och resten av familjen i Strömstad under Kristihimmelfärdshelgen, då vi var i stugan. Jag snorklade tillsammans med dottern och såg massor av eremitkräftor, två plattfiskar och en näbbgädda. Vattnet var klart och uppfriskande.

Uppe i stugans vind hittade vi en bålgeting. De är verkligen mäktigt stora! Ängarna blommade för fullt av viol och gullviva. Humlorna surrade och småfåglarna hade bråda tider i torpets alla fågelholkar.

Tur att den är död! Bålgetingen var ett skräckinjagande fynd på torpets vind.
En större hackspett i kvällssolen i den stora oxeln vid stugan.
En talltita lyfter från en tallgren….eller är det en entita…en tall är det i alla fall. Jag har ännu inte sett en tita lyfta från en en än. 🙂
Jag och dottern gick upp på berget med kikarna för att spana lite. Skrämde då upp en trana nere vid sjön. Tranan uppehöll sig där flera dagar.

Nu senast i helgen den 26 maj tog jag en vandringstur en tidig regnmorgon till Skråhallabergen. En vandringsled som kyrkan äger direkt öster om Notteryd.

Kuperad vandring genom klippblocksbeströdd bokskog.

Stannade och bekantade mig med flera tordyvlar som korsade stigen och några som befann sig i en grävlingskit. Uppätna någon mörk natt.

Promenaden i småskurarna blev ett lyckokast. Jag har aldrig förr sett en uggla, men det lyckades jag med nu. En kattuggla satt sovandes på en gren bara tre meter från stigen. Ren tur att jag skymtade den i ögonvrån och inte skräde den. Kunde sitta och titta på den under säkert trettio sekunder innan mitt fumlande med kameran väckte den.

Skrämde även upp två troliga ormvråkar som satt på några högstubbar under denna vandring. Det är minsann svårt att gå tyst. Speciellt utrustningen skramlar en hel del. Men det får det vara värt. Lite kaffe måste jag ju ha ibland!

Här går stigen under ett vackert tak av skira boklöv. Upp längs Skråhallabergen, som det verkar som om kyrkan äger eftersom att biskopens valspråk pryder vägen: Glädje åt hela folket!
En tordyvel har klarat sig från nattens hungriga grävlingar.
Lingonens fina klockor i förgrunden. Grävlingspillning, med hundratals skalbaggeskal i bakgrrunden. Kanske tordyvelns mindre lyckosamma kamrater?
Bara tre meter till höger om stigen skymtade jag en sovande kattuggla. Några bilder under en halvminut blev det innan den vaknade, vred huvudet 180 grader och flög iväg på ljudlösa vingar. Min första uggla jag sett! Undrar hur många sådan jag gått förbi genom åren? Väl kamouflerad minst sagt!

 

Helgö och paddeltur

Måndag 16 april och torsdag 19 april. Två fina vårdagar med lite spaning efter vårtecken och korpkoll på Notö.

Helgen innan den sextonde april var ganska hektisk med ett sent däckbyte på bilen som syrran heroiskt hjälpte till med, fotbollsturneringar i Räppe för båda barnen och halvrisigt väder. Två fina vardagskvällar kändes då mer lockande för naturäventyr efter långa jobbdagar med utvecklingssamtal.

Körde på måndagen ut till Helgö där jag tänkte kolla in ”ugglehålet” i högstubben som jag sett i höstas. Tog även med tubkikaren för att spana in Notö och korparna ifrån västra sidan denna gång.

På Helgö hade de avverkat en massa sedan jag var där senast så det var lite svårt att hitta rätt till en början. Jag kände helt enkelt inte igen mig. De bygger även stora industrilokaler norr om flygplatsen, vilket gjorde att bilfärden tog längre tid än beräknat.

Koltrast och bofink höll storligen igång sin repertoar i bokskogen på Helgö. Såg resterna av en koltrast (tror jag…) på marken bredvid en nyvaknad myrstack.

En koltrast som fallit offer för höken kanske?

Väl framme vid högstubben med hålet drack jag kaffe och tittade på någon slags växt som just släppte sitt pollen vid minsta beröring. Inga tecken på liv i hålet i högstubben syntes. Men kaffet satt som en smäck i magen såhär efter jobbet.

Ingen hemma i hålet..
Denna blomma, som nästan ser ut som ett gräs vid stjälkens slut, släppte iväg ett moln av gul pollen när jag nuddade den med fingret. Den växer på en mosse, kan du namnet på den så meddela mig!

Gick tillbaka till bilen och satte upp tubkikaren för att se om korparna var hemma ute på ön. Hörde tranor och storlom. Men varken såg eller hörde några korpar. Ett knip- och ett gräsandpar gled förbi i viken. Troligen letar båda efter lämpliga ställen bland vassen att sätta bo.

Två äkta par på jakt efter boplats. Inget Hemnet här…Knipor och gräsänder får se sig omkring IRL.

När jag parkerade hemma i skymningen fladdrade en fladdermus tätt över taken på husen. Snabba kast och krängningar för att fånga insekter i halvskummet. Lika svårt att fota den också på grund av de snabba rörelserna.

Fladdrig jakt på insekter…

På torsdagen tog jag en paddeltur från Araby till Notö och tillbaka. En helt stilla kväll med kvällssol som glänste nästan oljigt i det stilla vattnet. Närapå sommarvärme. Premiärtur på cirka 8 km. En intressant inaktagelse jag gjorde var att på vattenytan under flera hundra meter låg hundratals småspindlar som promenerade på ytspänningen. Jag antar att de blåst iväg med sina nät ut över vattnet i den ljumma kvällen. Har för mig att vissa spindlar liksom formar ett nät som en fallskärm och låter vinden ta den. Ett smidigt sätt att färdas några hundra meter och sprida sig.

Mycket härlig paddeltur i solnedgång. Lägg märke till spindeln som promenerar på ytspänningen. Såg säkert 40 stycken sådana 3mm stora spindlar på vattnet.

Besökte korpboet, men såg ingen liv däruppe. Hittade däremot flera tussar av djurhår på marken under boet. Antar att det är bomaterial eller matrester som blåst ned. Korpungarna är väl utflugna för längesedan.

Flera sådana här hårtussar hittade jag under korpboet. Matrester eller bostoppning som blåst bort?
På Notö med kajaken. En underbar sommarkväll…i april.

 

Som en jumbojet….så bara

Söndag 8 april, Hissö. Vacker vårmorgon, cirka 5 grader varmt.

Vaknade av mig själv ungefär kvart i sex. Lätt frukost och sedan iväg ut till Hissö och mitt korpställe.

Under veckan som gått har det varit sol och tio plusgrader så isarna är obrukbara, det blir ingen närmare titt på korpboet idag. Får vänta någon vecka till och paddla ut till ön.

Igår var vi på fotbollsturnering med sonen och på det blåsiga, soliga idrottsfältet svävade tre tranor ned på behörigt avstånd från snedsparkade bollar. En fantastisk syn, över på några ögonblick som så ofta med naturupplevelser. Tranorna är verkligen stora när man ser dem på nära håll! Här ute på Hissö skulle jag strax se ytterligare tranor.

Fåglarnas vårsång var i full gång ute på ön. Gäss och svanar kacklade ute vid kronobergs slottsruin och på det hela taget var det ett himla väsen. Svanarna  hördes slå sina vingar så att det ekade över vattnet. De värmde väl upp dem inför den kommande flygningen. Det lät nästan som om någon piskade mattor eller hade svårt att starta någon maskin.

På väg till korpstället blev jag överflugen av ett streck med ett tiotal svanar på 20 meters höjd. Jag får nästan känslan av ett flygplan som far förbi ovan mig. Det är stora djur och suset av tjugo vingar är mäktigt.

Som om jag blivit överflugen av en jumbojet! Så bara!

Väl framme vid korpstället dricker jag kaffet och chillar lite , som kidsen säger. På Helgö, som ligger 200 meter bortom Notö ser jag med tubkikaren två tranor i vassen. De är stilla och overksamma. Efter någon kvart landar ytterligare två tranor och då börjar de jamma lite mer. De steppar lite och höjer halsarna och utstöter sina trumpetanden. Tranorna lever vad jag vet i par och detta är väl sättet att hälsa. Har läst att tranorna häckar ute på Helgö mosse. Kan hända att något av dessa paren stannar.

Här satt jag och spanade på tranorna på andra sidan sjön.

Sjön är till 80 % istäckt, men trots detta hörde jag storlommens lätt spökliga sång. Det fria vatten som finns räcker väl för den att dyka och fånga fisk i.

Tog även en kortare tur till båtklubben och solsidan av Hissö. Samspråkare lite med en trevlig farbror som var ute och gick med sina två jämthundar. Lärde mig ett och annat om hundavel under de två hundra metrarna vi gick jämsides.

Vid båtklubben syntes trädkrypare, sädesärla, bofink och ett grågåspar ute på isen.

Som en liten mus smyger trädkryparen omkring uppför trädstammarna och sticker in sin smala näbb i springarna och fångar smådjur.
En bofinkhane solar lite. Känns som rätt beslut.

Sett idag:

Kanadagäss

Knölsvan (Tror jag, överflygningen gick snabbt)

Fyra steppande tranor

Bofink

Trädkrypare

 

Typ såhär såg det ut när de rockade loss:

 

Mitt i fågelstormen

Lördag 24 mars

Vaknade klockan halv sex av mig själv och en blåsa som behövde lättas. Gick upp och åt frukost och skummade igenom tidningen. Ljust och fin ute, skönt med vårljus trots det vinterlika vädret.

Åkte ut till Hissö för att spana på korparna vid det vanliga stället. Installerade mig med tubkikare och kaffetermos i lätt vind, två minusgrader under en grå himmel.

Sjungande och kämpande bofinkar lockar ändå fram vårkänslorna hos mig. Försöker fota de kämpande bofinkarna och några talltitor som sitter och slöar på en kvist.

Bofink battle.

I tubikaren ser jag efter en stund två korpar som visar sig ute på Notö.

Under tiden jag sitter och tittar på dem hör jag på avstånd ett ljud som närmast påminner om en motorväg på håll. När jag lyssnar närmare hör jag att det är fågelkvitter, en kaskad eller ljudvägg av fågelkvitter som kommer cirka hundra meter bakom mig.

Jag tar handkikaren och kameran och smyger iväg mot ljudet. Ju närmare  jag kommer desto mer ökar ljudet. Det påminner lite om naturfilmer från djungler man ser på TV. Ett oavbrutet sorl av höga fågelkvitter.

I toppen av bokträden ser jag så hur tusentals, säkert tiotusentals småfåglar väller fram bland trädens kronor. Jag står och tittar på dem, kikar och försöker spela in ljudet och fota, men tyvärr blir det inget bra. Jag skymtar i alla fall att fåglarna är bofinkliknande, men ändå inte.

En mycket speciell upplevelse jag inte varit med om tidigare.

Senare under dagen fick under bilfärden hem åter se en del av dessa fåglar då de satt på marken bredvid bilvägen. Fick då en närmare titt på deras utseende.

I bilen hem lyssnade jag på radion där de pratade om hur miljontals bergfinkar under de senaste månaderna rört sig bland bokskogarna i södra Sverige. Tydligen har det varit ett exceptionellt bokollonår och detta har lockat extrema mängder bergfinkar till dessa skogar. Det måste ha varit en sådan flock jag sett. Roligt sammanträffande att jag även hörde detta inslaget i radions Naturmorgon bara en timma efter att jag själv sett en sådan bergfinksflock.

http://sverigesradio.se/naturmorgon

Åter vid korpspaningsstället ser jag flera gäss komma flygande mellan öarna. Ett  tiotal grågäss och två kanadagäss.

Kanadagoose kan inte loose….
Kass raplåt jag hörde på radio nyss.

https://genius.com/Michel-dida-goose-lyrics

Incoming! Grågäss…

Efter kaffestund och vila så tog jag mig lite försiktigt ut till Notö för en närmare koll på korpboet. Givetvis hade jag isdobbarna i högsta hugg.

Ute på ön fick jag vara med om hur fascinerande korparna ”talar” med varandra. När de upptäckt mig flög de en bit bort och verkade sedan hålla lite koll på mina rörelser från distans, samtidigt som de genom kluckande och kraxande pratade med varandra.

Ännu ingen aktivitet vid korpboet….eller har aktiviteten redan tagit slut? Men då tror jag att jag borde ha sett avföringsspår under boet på marken.

De kluckande ljuden, som jag aldrig hört tidigare, lät ungefär som om man slår på en tom kokosnöt med en pinne.

Sett idag:

  • 2 korpar
  • 2 bofinkar (eller kanske även de bergfinkar)
  • Talgoxar
  • Talltitor
  • Kanadagäss
  • Grågäss
  • Bergfinksflock (Säkert 10000)

/Lasse ”the Gapfinder”

Korpspaning i solsken

Lördag 17/3 -5C Soligt och vackert, men väldigt kallt i skuggan.

Våren har ju låtit vänta på sig och det är fortfarande riktigt kallt ute. Mycket av snön ligger kvar med den skorpa av hård skare som solen trots allt har skapat.

Parkerade bilen där jag brukar på västra sidan av Hissö, men gick sedan mot den östra sidan för att solen låg på där. Tänkte att djurlivet, liksom människorna drar sig mot sol och värme. I skuggan är det riktigt kallt och jag känner hur fingrarna så smått stelnar i kylan, trots tjocka skidhandskar.

Klockan är halv åtta på morgonen och den i öster uppåtgående solen värmer bokskogen där jag går över knarrande skare.

En spillkråka trummar på en död stam i närheten, men när jag försöker smyga närmare tar den till flykten. Varje steg jag tar på skaren resulterar i ett ljudligt knarrande, det är helt omöjligt att röra sig ljudlöst.

En svartmes flyger omkring bland grenarna på en bok vid stranden. I övrigt ser jag inget, men njuter av solen mot kinderna. Beslutar att gå tillbaka till den västra, mer skuggiga sidan av ön för att se om korparna ger sig tillkänna.

Väl installerad vid min vanliga plats med tubkikare och allt sitter jag och fryser i skuggan. Ute på Notö, där korpboet finns, är det helt stilla.

Här ider tallen kan man sitta ganska osedd…om man inte fryser häcken av sig i skuggan….
Kronoberg slottsruin i bakgrunden.
På vinande vingar flyger grågåsen mellan öarna.

För att värma mig och mina stela fingrar lite så promenerar jag över isen mot Notö. Givetvis har jag isdobbarna redo, men isen känns tryggt tjock. När jag är i närheten av ön lyfter en korp från motsatt sida av ön. En snabb titt mot boet i tallen. Inga rörelser eller tecken på att de använder det ännu. Antingen ligger det ägg där nu, eller har de ännu inte lagt några, men uppehåller sig kring boet för att snart sätta fart.

I tallarna kring Notö stryker flera kungsfåglar omkring i kronorna i solljuset. Fick några bra lägen på de små och snabba fåglarna. Men när jag hade det bästa läget var avtryckarfingret helt stelfruset och jag lyckades helt enkelt inte trycka ned kamerans avtryckare. Lite synd, får köpa nya varmare handskar tror jag.

En liten, snabb och grönaktig kungsfågel fastnar ändå på filmen. Trots fruset avtryckarfinger.

Väl tillbaka vid tubikaren drack jag kaffe och kring niotiden dök korparna upp och satte sig i grantopparna ute på ön. De kraxade och solade sig. Morgonsolen fick deras näbbar och fjädrar att närmast gå från svart mot blått. Mycket vackert!

En blåglänsande korp närmar sig Notö.

Såg:

  • 4-5 grågäss
  • kungsfågel
  • svartmes
  • spillkråka
  • korp (3st?)

Korpspaning vid Notö

Lördag 10 mars -5C Lätt mulet

Tog med tubkikaren och parkerade på västra sidan av Hissö. Steg ur bilen och möttes av fullt pådrag. En konsert av korpkrax, spillkråkans trumvirvlar och skri samt massor av mesar som tjattrade i trädtopparna.

Kånkade med tubkikaren och alla andra prylar längs med med Hissö strand till jag hittade ett skyddat läge bakom en tall som hängde ut över isen. Där tänkte jag att jag kunde sitta och spana på korparna som jag misstänker har ett bo ute på Notö mittemot.

Med lätt värkande axel efter tubkikaren satt frysandes på knä i gömmet och sörplade kaffe ur min nya termos. Jag vann nämligen en termos på Lärarförbundets årsmöte förra veckan, en termos man kan dricka direkt ur. Termosen får fyra av fem fackföreningsombud i betyg. Snygg design, skönt att slippa koppen , men samtidigt är jag osäker på hur länge den kommer hålla.

Här satt jag gömd med tubkikare och kaffe och spanade.

Jag kikade och frös, tittade på rådjurs- och harspår på isen. Drack kaffe, kikade och frös. Frös, kikade, drack kaffe och tittade på spår på isen. Ja, du hör ju själv hur det låter. Man kan bara göra så många variationer på detta tema. Inga livstecken ute på Notö.

Jag beslutade mig för en snabb promenad på isen ut till ön för att titta till boet jag såg förra veckan.

Korpboet. Inga livstecken eller spår på marken nedanför.

Väl ute på ön tog jag en snabb titt på boet, som inte hade några spår av liv och rörelse. Ute på ön såg jag även flera stjärtmesar som jag försökte fånga på bild.

Å hopp!

Å häpp! En stjärtmes och hens trettio kompisar klänger i en låg tall.

På väg tillbaka till gömslet blev det dramatiskt. En glidflygare, eller vad det heter puttrade fram mellan öarna på ett tiotal meters höjd.

– Fotoläge! tänkte jag.

– Vad glor han därnere på isen på? tänkte killen i glidflygaren.

Denna bullrande, flygande man dk upp mellan Notö och Hissö.

Åter i gömslet. Efter ett tjugotal helt tysta minuter, utan något djur i sikte gav de första korparna sig tillkänna. Två kolsvarta korpar dök upp i grantopparna ute på ön. Med djupa korpkrax lockade de fram ytterligare en korp som satte sig någonstans ute på ön.

Nu smakade kaffet äntligen godare och jag kikade roat på dem där de satt och kraxade, flög en kortare spaningsrunda och satte sig igen.

Nästa helg blir ska jag hälsa på korparna igen tänker jag.

Tills dess: Håll stövlarna leriga 🙂

/Lasse ”the gapfinder”

 

Risigt och isigt

Lördag 3 mars 2018

-3 grader, mulet med lätt snöfall. Ispromenad kring Hissö och Notö i Helgasjön

Påbörjade denna lördag morgon samma promenad som förra helgen. Från Hissö båtklubb och norr ut längs med stranden. Vädret var inte lika trivsamt denna gången och djurlivet satt nog och huttrade i någon tät granbuske. Inte mycket liv och rörelse syntes till.

Min första djurkontakt siktade jag när jag pulsade i snön på isen ut mot ön närmast norr om Hissö. En mindre flock syntes sökandes efter föda ute på isen. Jag iakttog dem när de förgäves vittjade fiskfällorna. När de upptäckt mig kändes det naturligt att fråga om fiskelyckan varit god. Flockens ledarhanne, en man i min ålder, svarade nekande på detta. Som tur är hänger Homo Sapiens överlevnad under vintermånaderna sällan på vår förmåga att fånga fisk. De tre fiskarna fick väl åka förbi ICA och ordna maten där istället.

Tre Homo Sapiens anglar gädda i snålblåsetn på Hissö. Fiskelyckan stod dem inte bi sa de.

Ute på den lilla ön, där jag aldrig varit tidigare gick jag en lite runda och såg bland annat en kvarglömt solstol som någon båtgäst eller fiskare glömt vid foten av en fura för många år sedan.

Här har för många år sedan någon vilat sin trötta bak i solskenet. Huvudet var nog lite trött det också. Stolen glömdes bort.

Fortfarande inga mer dramatiska tecken på djurliv, så jag beslutade att ta mig till Notö stället. Jag misstänker att ett korppar har bo där och det skulle vara spännande att undersöka saken.

Vid Hissö strand mitt emot Notö, var det mer lä från vinden. Det märktes tydligt bland tallgrenarna. Flertalet kungsfåglar, talgoxar och nötväckor rörde sig bland grenarna och ”småpratade” med varandra.

Ett par nötväckor var särskilt aktiva och lekfulla. De flög och jagade varandra. När den ena hann upp den andra uppstod en ”brottningsmatch” där vingarna smattrade mot varandra och näbbarna gav tjuvnyp medan de föll några meter mot marken. Kanske ett vårtecken? Lekfullhet eller kamp mellan två hanar om en honas gunst? Får läsa på mer i fågelboken om vad detta kan ha varit. Lyckades i varje fall fånga brottningsmatchen på några bilder.

Två nötväckor slåss eller leker. Med näbbar, klor och vingar tumlar de nedåt, kämpandes i luften.

Pulsade sedan fram på isen ut mot Notö. Väl framme på ön smög jag mig sakta fram. Anade en skugga i en av grantopparna. Skuggan lyfte ljudlöst och en korp försökte obemärkt flyga iväg. Jag satte mig och värmde mig med en kaffetår för att se om den kom tillbaka. Ytterligare en korp, jag inte sett, lyfte från toppen av ett träd cirka sjuttio meter längre bort på ön.

Jag antar att jag hade rätt i min gissning att ön hushöll ett korppar. Korpen lever i fasta par och har ofta samma bo år efter år har jag läst.

Tänkte att jag bara snabbt skulle avsluta kaffekoppen och bege mig längre bort för att inte störa korparna för mycket. Medan jag svepte det sista kaffet flaxade ytterligare en fågel förbi platsen varifrån korparna lyft. En hackspett satte sig i ett träd i närheten.

Det dröjde inte många sekunder innan en av korparna kom flygade tillbaka och satte sig i ett träd i närheten av hackspetten.

Troligen ligger det något i ett bo och korparna har på avstånd iaktagit både mig och hackspetten. När hackspetten kom för nära boet så kände nog korpen att den var tvungen att visa sig. En hackspett tar ju gärna åtminstone mindre fåglars ägg och ungar.

Reste mig och gick sakta från platsen. Lyckades få en glimt av korpnästet högt upp i en tall. Inte långt ifrån där hackspetten nyss varit. Jag hoppas att den inte lyckats ta något i boet och jag tvivlar på att den vågar göra det mot en så stor fågel som en korp.

En skymt av korpboet högt ien tall. Nyss flög hackspetten hotandes förbi, men en av korparna visade upp sig hotfullt i en närbelägen gran. Tror inte att hackspetten vågade sig fram till boet.

Nästa vecka tar jag nog med tubkikaren för att på tryggt (för korparna) se om jag kan se mer aktivitet och kanske ungar i boet.

Sett idag:

  • 2st korpar
  • Större hackspett
  • minst två nötväckor
  • Kungsfågel
  • Talgoxe
  • 3st gäddanglande Homo Sapiens